Jag växte själv upp som en riktig outsider och det fanns ingen plats jag vantrivdes så brutalt på som i skolan. Jag skolkade mig genom högstadiet och hoppade helt av gymnasiet efter att ha testar fyra olika inom loppet av första ring. Jag hade uselt självförtroende och hittade aldrig vänner. Jag var väl en udda typ kanske, men i dagsläget är det uppenbart att jag bara inte var i samklang med mina jämnårigas utveckling. Fysiskt var jag sen men mentalt väldigt tidig. Det var en sjukt jobbig tid där mellan tolv och 18 år.
Hemma satt jag alltid framför datorn. Mina föräldrar var förtvivlade och försökte med allt från psykologer till just att byta skola. Om och om igen. Inge funkade ju.
Men så blev jag myndig och vuxen till slut och alla de där åren framför datorskärmen fick plötsligt ett syfte. Utan större ansträngning öppnade jag en egen liten SEO-firma och konkurrensen på marknaden var löjlig i mitt tycke. Jag hade ett enormt försprång! Så jag blev min egen lyckas smed och har idag en framgångsrik business.
Ville bara säga det till alla finniga, deprimerade, sociala misfits där ute... Tonåren ör en övergående period. Alla finner sin plats förr eller senare och det är inte nödvändigtvis en dålig sak att slösa bort åren framför datorn. Se bara till att inte lägga all tid på spel.